Nu lägger vi ner denhär bloggen.

Och under tiden kan ni hitta mig HÄR.

Tack för mig. Gråt inte.

I tre veckor framöver kommer jag att dubbel-blogga. Dels här, och dels på praktikansbloggen.

Hur som helst så har jag precis tvättat, var uppe klockan halv sju, vilket är ovanligt, dessutom har jag duschat och tvättat håret.

Nu tittar jag på lite repriser utav Melodifestivalen. Jag får lite rysningar faktiskt. Det får jag alltid utav melodifestivalen. Det är så himla häftigt på något konstigt sätt, trots att jag faktiskt tyckte att Alcazar skulle vunnit...

Dags att blogga på PRAKTIKANTBLOGGEN.

Min dator är så seg i tangentbordet att jag funderar på om jag kanske har dreglat ner i datorn i natt (somnade under tiden jag tittade på Sunes Jul).

The Ledgends släpper ny skiva. Det ni.

Visdomständer. Det måste vara djävulens påhitt. Jag har så ont nu att jag snart avlider. Fanny har också så ont att hon snart avlider. Det är det enda vi gjort nu på förmiddagskvisten. Klagat på våra visdomständer. Fanny har inte ens kvar sina. Och ändå gör det ont.

Så jag förstår faktiskt inte riktigt vad grejjen är.

Igår fick jag en ny skiva. Fel. I fredags fick jag en ny skiva. The Ledgends nya skiva. Enmansbandet The Ledgends. Den kom med posten. Och det är en ovanlighet att det lyckas. Ni vet att jag jublat över Kristofer Åströms nya, som också kom med posten. Efter många om och men. För saken är den att min brevbärare verkar stjäla min post. I alla fall när det uppenbart ligger CDskivor i breven. Jag funderar på att sätta upp en lapp på min dörr som informerar om att jag vet om vad han sysslar med. Ja. Det ska jag. Det ska jag.

The Ledgends har gjort en fin skiva i och med Over And Over. Jag tycker om den.

Denhär veckan ger jag er lite mer av det goda mina vänner, lite extra, lite mer, lite bättre, lite mer arty-farty. Bilder alltså.

Det heter inte Rockfoto inte för inte. Så här kommer mitt inlägg i debatten.

Kalaspuffar! (Ja lilla pappa, jag bortsade tänderna efteråt. Lovar!)

Söndags-frulle

Min fot ser lite ut som ett russin inser jag nu. Och i motljuset anar jag dessutom lite hår på ovansidan av foten. Någon annan som har det? Alex har ju håriga armhålor- men fötter?

Fanny med Kalaspuffarna i bakgrunden.



Torkad frukt

Nu ska jag författa någonting annat så att jag kan komma i kapp Alex 29 inlägg på en vecka.

Jag tog upp min kamera alldeles nyss. Jag hittade något som jag inte kom ihåg.

KL 03 i natt har jag alltså gått hem, sitter i ballettdräkt, Arvids keps och solglasögon. Och fotograferar det hela.
Det är detta som Carolina Gynning pratar om när hon pratar om två armar. Gäddhäng.

I höstas vart jag sjuk kostant. Det berodde mycket på att jag tillbringade några utav höstens helgen i en turnébuss. Nu har jag lagt av med det levernet, så jag förstår inte varför jag är sjuk igen.

Så idag tänker jag nte lägga upp något foto. Jag har nämligen det typiska förkyldnings-utseendet, ni vet, öppen mun, fnasiga läppar och röd näsa. Så vi besparar er det lidandet.

Snart ska Fanny komma hit, då ska jag sitta i mina sjukhustrosor och i min skjorta och äta våfflor. Det ska bli gott.

Angående gårdagen som jag peppade för så mycket förändrades den något. Jag åt middag hos Elsa. Sen mötte jag Malin på Violen, men det räckte med en öl, sen blev det att gå hem. Innan jag gick hem träffade jag helt otippat David Orlic. Nu skriver jag ut hela hans namn för egentligen ahde jag kunnat skriva David O eller kanske bara David. Men då hade det låtit som om att jag kände honom och det gör jag inte. Det är mer respektingivande eller snarare vördnadsfullt att skriva ut hela namnet. Dessutom blir det fler träffar för mig om någon googlar hans namn. Sökordsoptimering alltså. Det var var roligt med att träffa honom var att han sa att jag gick i den bra klassen. Efter vidare fundering har jag kommit fram till att han lurade mig. Ett typsikt föreläsar-trick. Det finns ingen bra och ingen dålig klass. Han ville nog bara att jag skulle tro det. Vi pratade även hur många followers man har på Twitter. Han har jättemånga. Jag har nästan inga alls.

Nog om det.

Och mer om idag. Det är alltså dags att färga Fannys hår, och att äta lite våfflor. Jag ska ringa Arvid och se om han vill komma med också. Men eftersom vi möttes när jag var på väg hem igår så jag vet inte om han orkar. På väg hem möttes jag också utan tusentals polisbilar. Någon har gått och mördat två personer på Götgatan. I samma hus som J. Åhlund bor. Jannike Åhlund. Jag som alltid trott att det varit Jocke Åhlund som bodde där.

Lite bilder till salu. En själ till salu. Ett liv till salu. Jag är till salu.

Jag har så tråkigt att jag inte har något bättre fär mig än att posta ett gäng hemska bilder.

Lunch: Onsdag

Lunch:Torsdag här ser ni även världens finaste halsduk.

Och bilden på pappa och mig. Jag ser ut som jag är 12 och pappa ser lite konstig ut han med.

Det är ju fördjävligt att lilla Alexander river av skrattsalva efter
skrattsalva från er läsare och här sitter jag och läser affärs- och
reklamstrategi och tråkar ut er.

Dessutom verkar han ha rätt Alex, att Andreas googlar sig själv och därmed också läser Alexanders blogginlägg.

Så nu kan jag också skriva en rad om Andreas. Eller kanske till honom. Hej Andreas. Jag vill träffa dig och snacka lite. Kanske prata framtid och barn och sånt. Ingenting annat. Bara filosofi. Vad sägs?

Alldeles nyss träffade jag Petter som fotade mig för People, jag skulle se lite vårig ut så jag fick byta om från mina jeans till strumpisar och byta ut alla tröjor mot enbart skinnjackan. Det var skitkallt. Vi fotade på Jaris favvo-plats (sägs det) gula tunneln. Och så klättrade jag lite i en ställning utanför skolan, men det verkade inte bli så bra just där. Vi får se. När jag får bilderna kan jag visa er dem.

Ikväll ska jag som sagt möta Malin och vi ska på fest på Violen i Midsommarkransen. Det ska bli trevligt. Innan det ska jag ha hunnit förbi systemet och dessutom städa lite.

Dagens soundtrack är Kristofer Åströms Twentyseven. Kristofer själv är deppig över hockeyn. Jag är glad över hockeyn. Såklart.

Alexander utmanade ju mig. Så här kommer den.

Jag var på orkesterläger. Jag var 15 och i min orkester spelade en kille som hetter Aaron. Han var blond och jag tyckte att han var ganska snygg. Eller jag minns bara att han avr den ende som brukade strunta i att ha vit skjorta under konserterna och istället bara ha en vit tshirt. Han hade ofta keps och jag tror att han alltid hade svarta Levis-jeans. Han påminde nog ganska mycket om någon utav killarna i Fucking Åmål.

Hur som helst. Tina spelade också i orkestern. Hon sov i en vångingsäng i ett rum innanför det jag skulle sova i.

Den kvällen bortade jag tänder i 10 minuter. Till ett soundtrack av Jesus Christ Superstar.

Sen lade jag mig. Jag hade ett par trosor med rosa hästar på mig och antagligen en tshirt. Jag minns att jag tyckte att det var jobbigt att mina lår gick ihop, att jag liksom inte var sisådär riktigt smal.

I alla fall. Jag sov på ett liggunderlag och på soffan över mig sov Aaron. Helt plötsligt sträckte han ner handen och jag tog den. Där låg vi, och höll varann i handen. Sen minns jag inte riktigt, men trots att det låg ett gäng andra orkester-nördar runt omkring oss böjde sig Aaron över mig och kysste mig. Sen somnade han.

Där låg jag, men 10minuters borstade tänder och fick min första kyss. Dagen efter pratade han inte med mig och jag var kär.

Det blev inte så mycket mer. Det finns inte så mycket sex i mitt liv faktiskt.

Nu har jag hittat fler bloggar jag gillar, eller snarare så har jag kommit på att det finns fler bloggar som jag borde tipsa er om. Bloggar jag glömt att tipsa er om.

De tillhör David Orlic och Philip Ahlqvist som båda jobbar på VOLONTAIRE. Det är byrån med stort B. Byrån jag helst av allt vill jobba på. Byrån som antagligen skrattar mig rakt upp i ansiktet när jag vänder ryggen åt. (Då skrattar de visserligen mig rakt i ryggen om man ska vara sanningsenilig)

I alla fall. Jag ger er DAVID och jag ger er PHILIP. GRATIS och GRATTIS mina vänner!

Imorgon ska jag gå med MALIN till Violen. Det ska bli himlans trevligt. Klickar ni på hennes namn får ni se fantastiska illustrationer.

Jag lovade ju att prata om hur gårdagen var. Så det gör jag nu. Här kommer det.

Igår spelade Marit och Veronica på Popcirkus. Och Henok och söder-bröderna som jag inte orkar stava namnen på för tillfället.
Marit tycker jag är tråkig. Jag är ledsen, men jag ahr aldrig lyssnat på henne och jag har aldrig kännt att det har varit någonting för mig. Lite för mycket färgglad ögonskugga och för lite bra melodier. Igår kändes det som att hon borde skippat de nya låtarna och kört gamla, precis som hon gjorde när kamerorna stängts av. Då spelade hon Baby Dry Your Eyes. Och då blir det helt plötlisgt lite bättre. Marit kansek skulle lyssna på Volontaires föreläsning om nytta och inte reklam. Jag hade nog blivit mer sugen på att höra nytt material från henne om hon spelat fler gamla godingar, och dessutom hade det blivit bättre TV. Nog om Marit.
Henok var ju med i Fattaru. Det fattar inte jag.
Veronica spelade låtar från skivan och alla var glada för det. Jag tycker att det blir lite jobbigt, men det beror ju mer på att min granne spelar den skivan 24-7. (Tjugofyra-sju alltså)

Efter Popcirkus gick Fanny och jag till Divison Of Laura Lees spelning, men vi missade spelningen eftersom vi tittade lite för länge på PSL och hans vackra skor. (Du missade någonting mamma!)

Där var dem kramkalas med allt och alla, träffade Magnus och han o Fanny pratade Dodgeball. Det var fint, sen fick jag hemlängtan för jag sprang in i Henrik på SKIVA och kände att jag ville åka hem. Och det gjorde jag nästan för han höll på o lura mig till att köpa en biljett till GBG på hans tåg som gick 8:10. Och så kom Olle när han jobbat klart. Det gillade vi!

Nu börjar det bli lite för mycket text. Så jag lägger in en bild på Fanny och mig och sen kanske jag börjar på ett nytt inlägg eller något.

Och en bild där jag tycker att jag ser ganska snygg ut. Men det är nog mest kamera-inställningen.

Och nu när jag tittar efter tycker jag att jag mest ser dum ut.