La Roux är måna om mystiken

Intervju — Publicerat 20:25 den 6 juni 2010 av Iva Horvatovic

Brittiska syntduon La Roux sålde en halv miljon exemplar av debutskivan och fick listettor i tre länder under mottot "ju mindre folk vet, desto bättre". Sångerskan Elly Jackson förklarar varför framgångarna inte förvånar och hur man förblir ett mysterium i Internet-åldern.

La Roux består av sångerskan Elly Jackson och den icke-turnerande producenten Ben Langmaid. Vid tiden för intervjun var Ellys favoritlåt I Need You Tonight av Punkin Machine. Hon tycker också om Quando Quango.


Sedan La Roux slog igenom med singlarna In for the Kill och Bulletproof har tjugotvååriga Elly Jackson fått lika mycket uppmärksamhet för sitt utseende som för musiken hon skapar. Men backstage på Berns sitter hon hopkrupen på en stol i för stor kofta, med benen uppdragna och den annars så gravitationstrotsande luggen nedtryckt under en luva. Elly, har det tidigare informerats, gör intervjuer bara 40 minuter om dagen för att spara på rösten, och det råder en sakral tystnad i logen som antyder att användning av toner högre än en viskning vore bra oförskämt.

- Det brukar inte vara så här lugnt, viskar Elly och nickar mot sina musiker som sitter tysta i ett hörn och fingrar på instrument och datorer. De är tysta för att jag sitter i intervju. Vanligtvis är de i ett rum och skriker på varandra, säger hon och ser stolt ut över gänget i hörnet.

Elly har tidigare kritiserat både branschen och kollegor för att avmystifiera popstjärnor genom att använda sociala medier, men på hennes musikers datorskärmar kikar den blåa Twitterfågeln fram.
- Jag var just på Twitter själv, så jag har precis förstört hela den där kommentaren, skrattar Elly.

Så du kommer börja använda sociala medier nu?

- Nej, jag skaffade Twitter för fyra dagar sedan, bara så att vi ska kunna skriva "tack så mycket". Idag lade jag till mitt band och det första de gjorde var att skriva obsceniteter till mig, jag var tvungen att svara ett par gånger och nu mår jag riktigt dåligt över mängden tid jag har lagt ner på sociala medier idag. Jag tycker inte att det är illa att då och då ha en personlig kontakt med sina fans, men om du skriver var du är och vad du känner var tionde sekund...
- I grund och botten är popstjärnor bara vanliga människor och när man får veta det är det så deprimerande. Det är sånt man vill få reda på när man är fyrtio och träffar sin hjälte och de är jättetråkiga och du tänker "åh, det här förstörde ju allting". Men det är inget jag vill veta när jag är nitton.