Det ständigt hårt turnerande Sky Larkin trotsade en kyla av episka proportioner när det blev dags att presentera andra albumet ”Kaleide” i liveformat. Rockfoto förstod att Leedsbandet varit på vägarna lite för länge när de ställde sig oförstående till varför permanent sömnbrist och ständiga sjukdomar låter som något som bör undvikas.

Att det vintertid råder arktisk kyla på Debaser Slussen är ett välkänt faktum för de flesta stockholmare och borde vara det även för Sky Larkin. Leedstrion gjorde sin första icke-brittiska spelning här och har sedan dess fått en vana att knyta ihop turnéerna i huvudstaden. Olyckligtvis för dem infaller avslutningen alltid under vintertid. Och, som bandet fått uppleva på mörka och snöstormiga vägar mellan Malmö och Stockholm, just denna vinterdag har varit värre än andra.

- Det var kallt och snöigt sist vi var här också, fast på ett trevligare sätt, muttrar bandets trummis Nestor Matthews medan han står och knaprar knäck framför Debaserbaren. Men det är mycket värre för dem, de är från Kalifornien, tillägger han och pekar på kvällens huvudakt, Best Coast, som står på scenen och soundcheckar i dunjackor.

Några minuters småpratande om spännande väderförhållanden senare dyker sångerskan och gitarristen Katie Harkin upp i full vintermundering från backstagelogen och ursäktar sig för förseningen som berodde på att hon varit tvungen att förse bandets sista tredjedel med te. Basisten Doug Adams lyckades bli förkyld i slutspurten, men var inte turnéns enda sjukdomsfall. Några veckor tidigare hade Sky Larkin fått ställa in en spelning för att Katie blivit dålig av ren utmattning. Man hade kunnat tro att det vilar ett stort svart moln över sällskapet, men trots att de på fem minuter lyckats få turnélivet att låta som helvetet på jorden faller det inte Sky Larkin in att klaga. Att få resa och spela är nämligen det främsta karriärsmålet.

- Inspelningsprocessen är så ensam och isolerande så man längtar bara efter att få komma ut och träffa människor, förklarar Katie Harkin när vi äntligen sätter oss ned.

Men ni är ju sjuka och frusna, hur kul är det egentligen att må dåligt och ändå tvingas resa runt och spela varje kväll?

- Jag tror att man kan vara trött och att det kan bli lite överväldigande, det kan definitivt vara utmattande, men man får så mycket utav det också. Allt nytt som man får uppleva, säger Nestor strax innan han och Katie ger sig in i en lång harang om sina favoritstäder.

- Det visar en också vad man är kapabel till att göra. Som att man kan göra tjugofem spelningar på trettiotvå dagar eller att man kan fortsätta jobba fast man inte sovit en blund på flera nätter. Det är bra uthållighetsträning.