Sex Pistols nämns ofta som en av de stora förebilderna bakom X-Ray Spex. Själv tycker jag att ni skiljde er mycket från de övriga “klassiska” punk-banden då ni hade en väldigt positiv framtoning.

- Jag håller med om att våra texter var betydligt mer positiva jämfört med de övriga punk-banden. Men Sex Pistols utstrålade en slags ungdomlig energi som var väldigt smittsam. Detsamma gällde för The Clash. Vårt mål med X-Ray Spex var att anamma punkens energi och göra något upplyftande av det som kunde inspirera folk att försöka förbättra världen.

Du skrev texter om miljöfrågor långt innan det blev “mainstream”. Vad var det som gjorde dig miljömedveten?

- Jag var ganska vild i min ungdom. En gång, när jag var i 15-års-åldern, rymde jag hemifrån och liftade mellan olika festivaler. Jag hamnade till slut på en hippie-festival i North Dakota. Där fick jag lära mig mycket om olika miljöfrågor och hur återvinning fungerar.  Människorna jag träffade gjorde väldigt starka intryck på mig och när jag kom hem ville jag föra budskapet vidare.

Idag pekas ofta band som Yeah Yeah Yeahs och The Gossip ut som efterföljare till X-Ray Spex. Vad tycker du om den jämförelsen?

- Jag har inte lyssnat särskilt mycket på varken Yeah Yeah Yeahs eller The Gossip. Men jag hörde Beth Dittos [The Gossip] nya singel ganska nyligen när jag gjorde en intervju på 6Music. Att döma av det tycker jag att hon påminner ganska mycket om Janis Joplin och inte alls om mig.

Vad har du själv lyssnat på för musik på sista tiden?

- Jag lyssnar mycket på Hare Krishna-musik eftersom det är väldigt rogivande. Och Duke Ellington som gjorde den första “moderna dansmusiken”.

Slutligen: Vilken är din favoritlåt på “Generation Indigo”?

- Det är svårt att bara välja en låt eftersom jag är väldigt nöjd med hela skivan. Men det får nog bli “Code pink dub”.