Bryan Ferry: Liseberg, Göteborg 27/5

Spelning — Publicerat 08:05 den 28 maj 2011 av Daniel Andersson


Det blir en karusallartad spelning - ursäkta uttrycket - denna torsdagsafton på Liseberg. Bryan Ferry glider in på scenen med ett smittsamt leende, spelar storsäljande singeln ”Slave to Love” som andra låt, gör sitt yttersta för att ge publiken sitt slicka och softrockiga 80-talssound - en ljudbild som Ferry patenterade mellan åren 1980-1985. Och så länge låtarna hämtas från Roxy Musics album ”Avalon” och 1985 års solocomeback ”Boys and Girls” är detta en magnifik konsertupplevelse; från 1982 års ”Avalon” framförs bl.a. titellåten, och i detta skede går den grånande publiken upp i ett slags minnenas extas. Det är bara att buga inför den brittiske dandyn och stilikonen.

Spelningen är dessvärre inte endast succéartad, och mest irriterande blir det när Ferry tar sig an Neil Youngs ”Like a Hurricane”, där flera av bandmedlemmarna i tur och ordning passar på att visa upp sig som soloartister - det blir endast en tröttsam transportsträcka. Men det bör påpekas att Ferrys medmusiker gjorde sitt yttersta för att väcka de gamla hitsen till liv, och den ene utav gitarristerna - som inte såg ut att vara en dag över 18 - avlöste 80-talsklingande gitarrsolon i rask följd. Underhållande i sig.

Men som bekant är Ferry känd för att spela gamla favoriter; denna kväll avverkas alltifrån Velvet Undergrounds ”What Goes On” och  Bob Dylans ”All Along the Watchtower” - det är uptempo, medryckande och glatt, men oavsett tenderar dessa låtar att hamna i skymundan av Roxy Music-klassiker som ”Love Is the Drug” och sololåtar som ”Don't Stop the Dance”. Undantaget är givetvis Lennon-originalet ”Jealous Guy”.

I det stora hela kan denna spelning ses som ett styrkebesked, och oron över en försämrad röstkapacitet försvann med detsamma - det är få sångare som tilltalat mig mer under årens lopp. Och låtvalen från förra årets album ”Olympia” undvek att reduceras till trista parenteser. Publiken tog till sig både gammalt och nytt.