Läs fortsättningen på Linda Ilistes reportage om hipster-meckat Portland nedan. OBS: Hon har bland annat pratat med stadens borgmästare. Kyle Morton, sångare och låtskrivare i tolvmannabandet Typhoon från Portland (bilden), menar att hemstaden är kreativ men samtidigt präglas av ett långsammare tempo än andra urbana platser. Innebär sävligheten att Portland, som komediserien Portlandia påstår, att staden står kvar med ena foten förra århundradets sista decennium? Ska man tro Fred Armisen och Carrie Brownstein som spelar seriens huvudkaraktärer tyder mycket riktigt den dominerande hipsterlivsstilen på att drömmen om nittiotalet lever i Portland.
Trots att Portlandia drar det till sin humoristiska spets menar Aaron Beam från Portlandbaserade Red Fang att det inte är långt från sanningen.
– Vi existerar i vår egen lilla homogena bubbla, säger han. Idéerna som föds här utmanas inte speciellt ofta förutom genom satir och parodier som Portlandia. Precis som på nittiotalet flyttar drösar av kreativa ungdomar hit så jag håller med om att det finns en gammal dröm som fortfarande lever. Efter mina tjugo år som Portlandbo har jag bara lite svårt att svara på vad som numera lockar.
Det vet singer-songwritern Sean Scolnick desto mer om. För åtta månader bröt han upp från Brooklyn, östkustens hippa pendang, för att flytta till västkusten. Som musiker i Langhorne Slim tillbringar han nästan årets alla månader på resande fot och hemmet behöver vara en plats där han får lugn och ro.
– Portland ger mig det jag saknade i New York som blev för hektiskt. Det är en liten stad men med öppen och vänlig storstadsmentalitet, säger han. Närheten till naturen, bergen och kusten är en stor fördel. Det är helt enkelt en bra hemvist för oss musiker eftersom vår livsstil tas emot med öppna armar.
Portlands borgmästare Sam Adams är inte sen att hålla med. Adams är det första och hittills enda kommunalråd som har en specialmålad tavla av lokala hjälten och Modest Mouse-sångaren Isaac Brock på sitt kontor, och han menar att stadens liberala attityd går att spåra hela vägen tillbaka till sjuttonhundratalet och Oregons första bosättare. När de valde bort guldrikedomarna i Kalifornien la de helt enkelt grunden för den moderna do it yourself-mentaliteten.
Om några historiskt bakomliggande orsaker till Portlands säregna attraktionskraft vill skribenten Eric Jacobson inte uttala sig. I sin blogg Stumped in Stumptown vill han ändå besvara frågan ”what is it about Portland?”. Eric säger att det kanske är så enkelt som att Willamette- och Columbiafloderna styckat in staden i fem geografiskt skilda stadsdelar.
– De här unika stadsdelarna gör att alla automatiskt hamnar lite på tvärs med allting annat. För visst, alla ytterligheterna som presenteras i Portlandia finns här i verkligheten – dubbeldäckarcyklar, människor som vill göra karriär som mimare och anser att så fort man ritar en fågel på något så kan det kallas konst.
Han berättar att det nyligen var en man som skrev ett brev till morgontidningen The Oregonian och meddelade att det nu var så många som samlades i city för att spela trummor att det störde hans arbetskoncentration.
– I vilka andra städer händer det? undrar Eric Jacobson och slår fast att invånarna gjort det till en sport att gå sin egen högst personliga väg samtidigt som man stöttar alla andras rätt att göra detsamma.
I morgon publicerar vi sista delen i reportageserien om Portland.
