Inför Peace & Love 2011

Festival — Publicerat 10:42 den 27 juni 2011 av Christian Ploog, Iva Horvatovic

När Peace & Love-festivalen nu går in på sitt tolfte år är det med en ypperlig utveckling i bagaget. I fjol var artistutbudet lysande brett och blandat, vilket 42 000 besökares närvaro kunde intyga. I år sålde festivalpassen slut redan i maj och Borlänges årliga musikgalej verkar bara gå från klarhet till klarhet.

I 2011 års upplaga stavas temat "Mod, hopp och kärlek". Med det vill festivalen bland annat ”uppmärksamma modiga människor som förändrat historien” och inspirera till att våga förändra framtiden. Debatter, workshops, utställningar, konst, poesi och performance ska äga rum och det märks hur festivalen har svällt åt alla håll. Mötesplatser med brett innehåll är värdefulla. De för med fördel samman människor i olika åldrar och stilar. Därför är det lätt att uppskatta ett artistutbud som sträcker sig från Volbeat och Mustasch, genom Foreigner och Bob Dylan, till Deadmau5 och Håkan Hellström.

Förhandslyssna på 2011s Peace & Love-artister här!

I Peace & Loves blandning av politik och musik borde M.I.A. trivas som fisken i vattnet. Sångerskan har från första början envist och självsäkert mixat de två, lagt till en rejäl dos konst och fått både stor uppskattning inom branschen och betydande mainstreamframgångar, inte minst med monsterhitten "Paper Planes". Man kan alltid fråga sig hur många dansande handpistolviftare som faktiskt funderar över hennes texter, men om inte något går fruktansvärt fel kan M.I.A.s torsdagsspelning på Peace & Love bli en av sommarens bästa.

En intressant akt att hålla ett öga på är The Vaccines. Londonbandet bildades för nästan precis ett år sedan men har redan hunnit släppa en av årets hittills piggaste debutplattor. På onsdagskvällen är det upp till bevis för britterna om de kan charma sig in hos festivalpubliken framför Athena-scenen med sin enkla och smickrande punkpop.

Alla som inte sett Bob Dylan lär leta sig till Utopia-scenen på lördagskvällen för att förhoppningsvis se den gamle stofilen anamma festivalbredden och bjuda på några fina klassiker i sommarnatten. På ämnet gamla rävar hittar vi även Journey, som genom en viss gammal dänga fått ett rejält uppsving de senaste åren. Man kan bara föreställa sig tystnaden som skulle uppstå om de INTE spelade ”Don't Stop Believin'”.

Underbarnet Patrick Wolf som återvänt till de stora skivbolagen efter försök att revolutionera musikindustrin genom att låta fansen finansiera föregående skiva infinner sig också för att sprida fred och kärlek. Britten avverkade elektropop och lågmält konceptalbum till lysande recensioner, men med lite kommersiell framgång på de två första skivorna för att sedan nå publiken under sin översvallande extra allt Liberaceera med tredje plattan Magic Position. Därefter försvann han åter från rampljuset och gjorde skiva fyra och fem under stor (estetisk) drama och kate bushism bara för att upptäcka att kritikerna inte låter sig skrämmas, de gillar honom precis lika mycket som förr. Vad den svenska publikens reaktion blir visar sig på torsdag.