’HanDover’ – Skinny Puppy

Skinny Puppy torde vara ett välbekant namn för den som har lyssnat på synth av det hårdare slaget. Den elektroniska musikens främsta djurrättsförespråkare har väl inte riktigt stått på sin formtopp sedan de återförenades i mitten av 2000-talet utan sin kanske viktigaste medlem: samplings-virtuosen Dwayne R. Goettel (som tragiskt nog tog sitt liv 1995). Musiken som Vancouver-bandet gjorde fram till 90-talets början har däremot haft tveklöst inflytande över praktiskt taget alla former av ljusskygg elektronisk musik. Deras sätt att bygga massiva, komplexa ljudväggar med lager på lager av samplingar var något helt nytt och fortfarande har ingen har fått till en mer fulländad symbios av industriellt oväsen, hotfullt goth-mörker och sköra, bräckliga melodier.

Häromveckan släpptes HanDover som inte bara är det bästa Skinny Puppy har gjort sedan återföreningen utan en skiva som på allvar kan tävla med de gamla klassikerna. Det är dock inte tal om någon nostalgitripp: Det låter omisskännligt Skinny Puppy men på samma gång modernt. Sångaren Nivek Ogre har i en tidig intervju sagt att bandets ursprungstanke med sin musik var att skildra världen utifrån ”en hunds perspektiv”. I låtar som nya ”Cullorblind” verkar de snarare anamma laboratoriedjurens perspektiv. Det låter stort, mörkt, hotfullt och klingar metalliskt. Samtidigt är det så suggestivt och spännande och så episkt och vackert att man inte förmår stänga av.