Black metal på ett bands egna termer. Wolves In The Throne Room är utstötta bland de redan utstötta. Där liknande akter hänger sig åt satanism, corpse paint och ett nihilistiskt synsätt, gör Washingtonbröderna Nathan och Aaron Weaver det motsatta. Istället för att låta mörkret inom människan manifesteras i en våldsam och depraverad konstform, är bandets musik menad att kanalisera den ondska som vi alla bär inom oss.

Det är meditativt hellre än aggressivt.

Wolves In The Throne Rooms musik är menad att operera på det djupaste av de själsliga planen. Efter fyra studioalbum, där årets ”Celestial Lineage” är den avslutande delen i trilogin om apokalypsen och det moderna samhällets förlorade kontakt med naturen, har den esoteriska och naturromantiska musiken kommit till sin slutgiltiga fas.

Bröderna gör sin sista vända ute i världen och har själva valt spelställen för att inte behöva kompromissa. ”Thuja Magus Imperium” försätter de 150 individerna som kommit till Fylkingen i trans från första tonen.

Den minimalistiska och avskalade black metal bandet gjort sig kända för byggs upp i mildrande etapper innan ett förlösande gitarrsolo, en syntslinga eller ett blastbeat skapar kaos i lugnet. Som en uråldrig skog, helt obesudlad av människans smutsiga händer är ”Astral Blood” natten, dimman och regnet som sänker sig över det ödsliga landskapet. Hela tiden luras åskådaren i en falsk säkerhet, aldrig vetandes när den annalkande oredan ska brisera och gripa tag i dennes innersta väsen.

Wolves In The Throne Room är själva antitesen till den genomsnittlige Rix FM-lyssnaren. Det är konst i sin renaste och vackraste form, som står över allt kroppsligt.

Det är musik för själen.