Så fort man klev in i kyrksalen kunde man känna förväntan hängandes i luften. Många undrade säkert om kvällens stjärna skulle dyka upp eller hur sen hon skulle bli. På lördagens spelning i Oslo gick hon på två timmar efter utsatt tid och senast Lauryn Hill skulle ha kommit hit ställde hon in på grund av sjukdom.Det var klart på ett tidigt stadium att det inte skulle bli lika lång uppvärmning från DJ Rampages sida i måndagskväll. Efter cirka en kvart in i hans set så förklarades det att snart kommer bandet att kliva på scen och strax efteråt kommer kvällens huvudakt att dyka upp. Allt det infriade sig som lovat och efter 40 minuter hade bandet hunnit kolla alla instrument och rivit av ett par solon.
Till ett stort vrål och energiska applåder klev Lauryn Hill på scen. Direkt visade hon bandet vem som bestämde genom att vifta takter och instruktioner på hur just hon ville ha musiken. På förhand hade det snackats om att hela skivan The Miseducation of Lauryn Hill skulle vara kvällens material. Istället valde hon att starta med en dub version av ”Killing me softly” som följdes av en hitkavalkad bestående av låtar från hennes enda studioskiva, tiden med The Fugees samt covers från Stevie Wonder och Bob Marley.
Efter ungefär halva spelningen var det dags för en kort monolog där det blev lite av ett försvarstal om hur hon har blivit felciterad och felbehandlad av media i USA. Att allt som sagts inte var sant och att hon behöver hela sig själv innan hon kunde komma till Sverige och hela publiken.
På något sätt så fick spelningen en ny energi efter talet och kanske var det också låtvalen som gjorde att avslutningen på kvällen blev otroligt stark. Med en snabbare version av ”Ex-Factor”, cover på ”Master Blaster” och The Fugees låtarna ”How Many Mics” och ”Fu-gee-La” var publiken i extas. Det kändes som om Lauryn började tycka att spelningen var kul och drog igång allsång med ”Killing me softly” som de flesta känner igen den. Men mot slutet av låten så vände sig Lauryn sig mot sidan av scenen och fick instruktioner om att sluta spelningen. Hela hennes kroppsspråk visade hennes missnöje tydligt varpå hon valde att dra igång ”Doo Wop (That Thing)” . Efter låten tackade hon publiken och säger att hon snart skulle komma tillbaka igen. Trots en publik som ihärdigt stampade och klappade blev det inga extra nummer.
Efter en närmare titt på låtlistan framme vid scenen stod det klart att extranummer fanns inplanerade och att publiken skulle ha fått höra ”Could You Be Loved” och ”Turn Your Lights Down Low”. Men den här kvällen blev publiken bestulna på de låtarna. Inte nog med det, så var också ljudet otroligt dåligt rakt igenom hela konserten. Instrumenten tog helt över Lauryn Hills röst och vissa låtar hade nästan gjorts om till hårdrockslåtar.
De som kommit dit för att återuppleva den underbara känsla som gjorde The Miseducation of Lauryn Hill till en av 1990-talets viktigaste Hip-Hop/R&B skivor fick gå hem med svansen mellan benen.
