Lamb: Debaser, Malmö 16/2

Spelning — Publicerat 14:28 den 17 februari 2012 av Anton Lindskog

När Lamb gav ut sin första skiva i mitten 90-talet var trip hop något av det hetaste man kunde lyssna på. Massive Attack och Portishead – två band som likt kollegan Tricky hade sina rötter i Bristol-kollektivet The Wild Bunch – hade slagit igenom på bred front och genererat mängder av efterföljare med idag mer eller mindre ihågkomna namn som Sneaker Pimps, Hooverphonic och Attica Blues.

Manchester-duon Lamb räknades till scenen men var ändå något helt annat. När Portishead charmade all världens musikrecensenter med sin långsamt släpande tonsättning av migrän och hemstadens gråa fabriksmiljöer, sjöng Lambs Lou Rhodes istället stillsamt om att älska någon för evigt och om att vilja stanna tiden i ett perfekt ögonblick i genombrottslåten "Górecki". När Portisheads Geoff Barrow byggde de suggestiva ljudkulisserna på Dummy genom nostalgiskt bläddrande i vinylbacken blickade Lambs ljudarkitekt Andy Barlow istället mot framtiden - mot dansgolven och den då växande genren drum 'n' bass. Det var i det otippade mötet mellan Andys hårda, programmerade breakbeats, smattrande trumloopar och Lous sätt att sjunga som om hon var ackompanjerad av en akustisk gitarr snarare än en maskinpark, som Lamb fann sin egen stil.

På tredje skivan "What Sound" från 2001 hade de nått perfektion. Tre år senare bestämde de sig för att gå skilda vägar men nu - lagom till det har blivit dags för nostalgi över 90-talets electronicascen - är de tillbaka. Förra året kom skivan 5, deras första nya material på åtta år och en klart godkänd återgång till rötterna. Det är med den i bagaget de når Debaser på ett av sina sista turnédatum. När duon äntrar scenen förstärkta av en ståbas är det direkt slående hur väl de trivs med att stå i centrum. Det gäller framför allt Andy vars scenpersonlighet påminner mer om Flavor Flav än en introvert electronicasnubbe. Han skämtar och gör knasiga Bez-danser samtidigt som han alternerar mellan sina keyboards och ett minimalt trumset och det är så underhållande att se på att jag knappt skänker en tanke åt de snygga videoprojektionerna i bakgrunden.

Det är också slående hur väl musiken har åldrats och hur häftiga de smattrande trummorna fortfarande låter. Låtlistan bygger till lika stor del på nytt material som gamla klassiker och livebasisten ger dem ett mer organiskt sound. Deras kanske mest populära låt – den vackra "Gabriel" - avverkas redan som fjärde nummer i en storslagen version. "Górecki" (som har fått sitt namn då den samplar en melodislinga från den moderna kompositören Henryk Góreckis "Symphony no 3") spelas sist innan extranumren. När Lous försiktigt trevande sång och orkestersamplingarna möts av Andys hårda beats är det precis lika överväldigande som det var när låten först kom för 15 år sedan. Jag har svårt att tänka mig att någon som var på Debaser blev besviken.