The Telescopes: Inkonst, Malmö 17/2

Spelning — Publicerat 16:19 den 18 februari 2012 av Ola Elleström

The Telescopes från England är ett av banden som kom fram i skuggan av My Bloody Valentine, Spacemen 3 och The Jesus And Mary Chain i shoegaze-/noisevågen under slutet av 80-talet. Någon större kommersiell framgång nådde de aldrig, men de har blivit något av ett kultband och deras två första album räknas som klassiker inom genren. Debuten Taste (1989) är den mörka och larmiga, medan det självbetitlade albumet (1992) som gavs ut på Creation i skuggan av My Bloody Valentines genredefinierande Loveless, är mer sofistikerad och varierad. Under senare år har de släppt ytterligare några skivor, som dock inte rönt någon större uppmärksamhet.

För bara några veckor sedan uppträdde The Telescopes frontman och enda eviga medlem, Stephen Lawrie, på Debaser i Malmö under eget namn tillsammans med tre medmusiker. De spelade ett akustiskt set med många gamla Telescopes-låtar i avskalade versioner. Lika enkelt som vackert och så långt ifrån The Telescopes larm man överhuvudtaget kan tänka sig.

Lite oväntat kan man tycka så återvänder alltså Stephen Lawrie till Malmö bara två veckor senare, nu som The Telescopes. Att The Telescopes idag bara är Stephen Lawrie och de musiker han för stunden väljer att spela med spelar inte så stor roll – få kommer ändå ihåg de övriga originalmedlemmarna. Och av publikens röster innan spelningen är förväntningarna höga, även om det bara är ett hundratal personer som hittat till Inkonst denna fredagskväll.

Efter att det danska förbandet Black Light White Light gjort ett starkt intryck och visat att även danskar vet hur man larmar på gitarrer vidtog en kortare paus. Jag noterade här till min förvåning att fyra stolar placerades på scenen. Och när Lawrie går på har han samma medmusiker som härom veckan och samma avskalade instrumentering – cello, akustisk gitarr, enkel percussion och en basist som har basen liggande i knät och spelandes med en violinstråke.

Efter några låtar inser jag att det är samma spelning som på Debaser. Det låter fint, men inte är det The Telescopes som sitter på scenen och spelar vackra tvåackordslåtar. Framträdandet exponerar Stephen Lawrie som en framstående låtskrivare och en innerlig sångare, men vi befinner oss minst 100 mil från shoegazeland.  Inte en elgitarr finns inom synhåll, pallen bakom trumsetet som står kvar sen förbandets spelning gapar tom och det känns efterhand ganska monotont. Tiden går, delar av publiken överger spelningen, men Stephen Lawrie visar inga tecken på att vilja elektrifiera - tvärtom framför han någon låt helt solo. Efter tre kvart lämnar kvartetten scenen och det verkar vara slut. En helt ok repris på det jag härom veckan såg på Debaser, men inte vad jag vare sig hade förväntat mig eller hoppats på.

Då slår blixten ner på Inkonst. Plötsligt kommer danskarna från förbandet in på scenen igen. Och strax även en förvandlad Stephen Lawrie och en extra gitarrist. Bandet sparar inte på något krut, och gitarrslingorna fyller helt upp lokalen. "High On Fire" låter som ett veritabelt shoegazemästerverk och Stephen Lawrie ägnar hälften av tiden med att befinna sig hos publiken och den andra hälften åt att sitta på golvet insnärjd i sladdar. Efter några låtar lämnar han scenen och bandet, som därmed egentligen inte är något annat än ett (förvisso lysande) coverband från Köpenhamn, får larma på precis hur mycket de vill. Och de gör det så hårt och bra att de flesta andra band i genren framstår som dagisverksamhet. Tyvärr håller det elektriska setet bara på drygt 20 minuter och mina känslor när jag lämnar Inkonst är kluvna. Var det bra? Ja, definitivt. Var det The Telescopes? Nja, det är nog att ta i.