Kraftwerk hade inte haft samma enorma betydelse för eftervärlden om det inte vore för snart 60-årige Karl Bartos. Det var när Bartos tillkom som medlem 1975 som popmelodierna fick fullt spelrum och bandet nådde sin absoluta höjdpunkt. Han står som medkompositör på flera av deras viktigaste och mest älskade låtar: “The Robots”, “The Model”, “Computer Love” med flera. Det är med andra ord en av 1900-talets mest inflytelserika musiker som vi ser på Babel i Malmö.

Karl hoppade av moderskeppet 1990, efter den underskattade och ofta förbisedda Electric Café (i mitt tycke Kraftwerks sista riktigt stora stund) eftersom han tyckte att arbetstempot i Kling Klang-studion var för långsamt. Efter ett antal mer eller mindre lyckade projekt gjorde han soloskivan Communication 2003 som är en klart godkänd återgång till Kraftwerks karaktäristiska sound utan att för den sakens skull vara i närheten av det gamla bandets höjdpunkter. Sedan dess har det varit ganska tyst om Karl Bartos utöver några små sporadiska turnéer där han har spelat låtarna från Communication varvat med Kraftwerk-klassiker till nya video-backdrops. Och det är ytterligare en turné av just det slaget som den här gången har tagit honom till Sverige.

Legenden Bartos och hans långhårige sidekick Mathias Black går på scen till ett kryptiskt intro och ställer sig bakom tre laptops. Tonen slås an direkt. Introt övergår i “Computer World” som i sin tur går in i “Metropolis”. Det är en total nostalgitripp där låtlistan uppskattningsvis består av två tredjedelar Kraftwerk-klassiker och till återstående del spår från Communication. De gamla Kraftwerklåtarna har moderniserats en liten aning — men skillnaderna mot albumversionerna är ändå marginella. Karl och Mathias växlar sången mellan varandra men då det mesta sjungs genom den Kraftwerktypiska vocodern är deras röster i princip omöjliga att skilja åt. Hela konserten ackompanjeras av ett snyggt och välgjort videokollage ihopsatt av Karl Bartos själv.

Trots att Kraftwerks musik har åldrats så väl — kanske främst på grund av att de hela tiden höll sig till minimalismen och förlitade sig på melodier — är det slående hur apart Bartos scenframträdande fortfarande är. När Kraftwerk gömde sig bakom maskiner, scenuniformer och skyltdockor var det ett sätt att distansera sig från alla machoposerande rockband med gitarrer. I en tid när alla vill bli TV-kändisar eller bloggstjärnor känns Karl Bartos anspråkslösa och ödmjuka framträdande fortfarande väldigt unikt. Stationerad bakom sina laptops vinkar han till publiken ibland och tar några danssteg när det svänger som mest — ständigt leende även när han tvingas mota bort en entusiastisk synthare som blir allt för närgången mot hans utrustning. Konserten avslutas med “Neon Lights”, kanske den låt som bäst summerar Kraftwerks budskap. En promenad genom den moderna staden med all storslagen naturromantik utbytt mot ett enkelt konstaterande att det faktiskt är rätt så vackert när neonskyltarna lyser i mörkret. En nostalgitripp förvisso — men en väldigt rolig sådan!

Fotnot: Bilden är från spelningen i Stockholm 14/3