När Hultsfreds-ättade Ella Blixt lämnade Malmö och sitt alter ego Bobby Baby för Berlin och bildade It’s A Musical tillsammans med Robert Kretzschmar skrevs indiepophistoria. I vart fall enligt de japanska skolböckerna. Deras charmigt oskuldsfulla och naiva “trummor-orgel-pop” — där de båda alternerar mellan trummor, orgel och sång — har gjort dem till älsklingar bland popsnören. Och till en ny svensk-tysk popsensation i Japan. Nu är de aktuella med andra skivan For Years And Years. Rockfotos Anton Lindskog ringde upp duons svensktalande hälft Ella i hennes nya hemstad Göteborg.

Vad var egentligen anledningen till att du flyttade till Berlin?

- Det handlade framför allt om att jag ville prova på att bo utomlands en tid och Berlin verkade vara en enkel stad att komma in i som svensk. Sen spelade det också in att Berlin har en väldigt kreativ atmosfär. Många åker dit för att syssla med musik och konst.

Hur träffade du din bandkollega Robert Kretzschmar?

- Vi träffades under min första turné i Tyskland. Det var när jag fortfarande höll på med mitt gamla soloprojekt Bobby Baby. Han var med i ett band som hette Ladyboy.

Är det inte svårt för er att jobba ihop nu när ni bor i olika länder?

- Jo, det ställer ju till med en del, framför allt kan vi inte jobba så ofta som vi vill. Svårigheterna har väl inte riktigt märkts av ännu eftersom vår nya skiva For Years And Years i princip var klar när jag flyttade tillbaka till Sverige för ett halvår sedan. Men jag åker ner till Tyskland med jämna mellanrum och repar med Robert.

En sak jag verkligen gillar med er skiva är att ni båda sjunger alla sånger tillsammans. Varifrån kom den idén?

- Jag har alltid tyckt om att experimentera med olika röster — det är något jag började med när jag spelade in själv som Bobby Baby. När It’s A Musical startade var vi väldigt influerade av det amerikanska bandet Mates of State och de använder ju också olika röster på ett liknande sätt även om de experimenterar mer med olika stämmor. Jag och Robert sjunger mycket unisont — framför allt på nya skivan — och det ger en speciell effekt. Låtarna får en extra dimension när samma text framförs av både en mans– och en kvinnoröst.

Finns det fler band som har inspirerat er utöver Mates of State?

- Ja, för mig har Architecture in Helsinki betytt mycket, särskilt när det gäller att få in humor i musiken, vilket är en viktig del av det vi håller på med. Sen har både jag och Robert ganska bred musiksmak. Vi gillar till exempel både jazz och disco och är inte så insnöade på pop som man kanske skulle kunna tro.

It’s a Musical har en hel del fans i Japan och snart ska ni åka dit och spela. Varför tror du att ni är så stora där?

- Jag vet verkligen inte! Det är lite av ett mysterium och det ska bli väldigt roligt att försöka reda ut under vår lilla Japan-turné. Ingen vet hur vår första skiva hamnade där från första början och nu är Japan det land där vi utan tvekan säljer mest. Jag har fått för mig att rak, enkel popmusik är stort i Japan. Men det gillar folk ju i andra länder också (skratt).

Du kommer ju ursprungligen från Hultsfred. Har närheten till Hultsfredsfestivalen påverkat din uppväxt på något sätt?

- Ja, Hultsfred är väldigt litet och ligger långt från allting — det finns till exempel inga stora städer i närheten. När festivalen dök upp varje år kändes det som att byn invanderades och som att världen utanför kom på besök. Precis som de flesta ungdomar i byn jobbade jag och mina kompisar med Hultsfredsfestivalen på olika sätt varje år och då fick vi gå in gratis och kolla på band. Det var årets höjdpunkt!