The Shins: Berns, Stockholm 30/3

Natalie Portman sa en gång att jag måste lyssna på The Shins för att låten ”New Slang” skulle förändra mitt liv. Ok då, hon sade det inte direkt till mig men hon hade helt rätt. Efter att ha lyssnat på låten förändrades mitt liv. Det var dagen jag upptäckte och förälskade mig i The Shins. Mycket har hänt med bandet sen den dagen. Under alla dessa år som gått har originalmedlemmarna droppat av en efter en med James Mercer som den ende kvarvarande medlemmen i bandet. Detta till trots har inte populariteten för The Shins minskat nämnvärt då biljetter till denna kväll tog slut snabbt.

Vid 22-tiden stegar bandet in på scen under kristallkronorna på Berns till den förväntansfulla publikens stora jubel. Med sig på denna turné har bandet nya skivan Port of Morrow i ryggen och naturligtvis utgör den en stor del av kvällens låtval. Låtar som ”The Rifle’s Spiral”, ”No Way Down” och ”Simple Song” gör sig bra i en livemiljö. Låtarna får en extra tyngd och förflyttar tankarna till den stora arenarocken än den indierock som man vanligtvis förknippar med The Shins.

Det är när publiken får nys på att en klassiker är på gång som konserten verkligen kommer igång. Publiken jublar, sjunger med och dansar glatt till tonerna av ”Australia”, ”Phantom Limb” och ”Caring is Creepy”. Eller som i ”Sleeping Lessons” där låten byggs upp sakta i lugn takt för att fullkomligt explodera i eufori när bandet skruvar upp tempot och förenas med hela lokalen.

Spelningen är dock inte fläckfri och problemet att ha nya musiker med sig gör oftast att låtarna inte sticker ut så mycket från skivorna. När James Mercer allt oftare under kvällen vänder sig om mot sina kamrater på scen för att korrigera till saker han inte är nöjd med, medför det en känsla av att vi har kommit till en bandrepetition.

Jag är glad att äntligen ha sett The Shins live, men det som jag en gång förälskade mig i verkar denna kväll ha hamnat på rutin som ett gammalt slitet förhållande.