Current 93: Babel, Malmö 7/4

Spelning — Publicerat 12:03 den 8 april 2012 av Anton Lindskog

Current 93 handlar om David Tibet. Ett oräkneligt antal kompmusiker må ha kommit och gått under de drygt 30 år som har passerat sedan han startade sitt Current 93. Han har dock alltid själv stått i centrum med sin säregna, John Lydon-liknande röst, sin intensiva sång och sina svårtolkade texter fyllda med religiös symbolik. Musiken har antagit lika många skepnader som han själv har genomgått olika livsåskådningar - från de tidiga årens svårlyssnade oljuds-industri till den senare tidens psykedeliska rock.

Mest kända är de dock för musiken som har kommit däremellan. Den avskalade blandningen av akustiska instrument och suggestiva elektroniska ljudmattor på konceptalbum som "All The Pretty Little Horses" och "Thunder Perfect Mind". Det är skivor som har gjort Current 93 till en föregångsgestalt inom det som ofta kallas neofolk och har genererat efterföljare med namn som Six Organs Of Admittance och In Gowan Ring.

Kvällens konsert på Babel i Malmö är Current 93:s första Sverige-spelning någonsin. Det lär vara en svår bokning då bandmedlemmarna ofta är upptagna med andra projekt (den här kvällen består de bland annat av Alex Neilson, James Blackshaw och Baby Dee). Dessutom kräver David Tibet total kontroll över spelningarnas utformning. Malmös synth-klubb Neostalgia har kammat hem den prestigefyllda bokningen och på Current 93:s begäran uteblir det vanliga synth-discot till förmån för David Tibets eget urval av obskyr folkrock. Babel känns proppfullt, publiken är blandad och stämningen mycket förväntansfull.

Current 93 inleder med att effektivt ta kål på en av de vanligaste myterna om sig själva - nämligen att det inte skulle rymmas någon humor under de överväldigande pretentionerna. Bandmedlemmarna gör entré till Boney M:s gamla discodänga "Rivers Of Babylon", något som får den väldigt disciplinerade publiken att dra på smilbanden. David Tibet är uppbackad av det närmsta Current 93 har kommit en traditionell rockbands-sättning. Introt glider över i "Dögun", en obskyr låt från den tidiga industri-perioden vilken stöps om med sönderhackade gitarrer och pulserande trummor. David Tibet ömsom fräser och skriker för att därefter sjunga så vackert han bara kan i ”It’s Time, Only Time”. Låtarna plockas från hela karriären, de suggestiva stämningarna får stå tillbaka och melodierna blir mer framträdande.

Det är svårt att hitta en mer intensiv frontman än David Tibet. Han växlar mellan att sjunga och recitera texterna med stor inlevelse - och han verkar kunna röra sig själv till tårar med sina egna ord. Apokalypsen är ett ständigt återkommande tema – i både text och musik – liksom döden men även kärlek. Men när David Tibet sjunger om kärlek är det såklart på sitt alldeles egna vis. När han tillägnar en låt åt sin nya flickvän är det ”Not Because The Fox Barks” – en tio minuter lång stoner-manglande ångvält med en helt obegriplig text fylld av referenser till koptisk litteratur (ett av Davids stora intressen). Därefter introducerar han ”The Bloodbells Chime”, en av Current 93:s allra vackraste sånger, som en låt om landet som katter kommer till när de dör. Det är den typen av excentriska små funderingar - varvat med stora existentiella frågor - som utgör grundstenarna i David Tibets begreppsvärld.

Det är knökfullt i lokalen och alla verkar lyssna koncentrerat. Även efter att konserten har avslutats med ”Lucifer Over London” tar det ett tag innan ruljansen på Babels nattklubb kommer igång. Det är som att alla behöver en andningspaus efter den överväldigande känslourladdningen från scen. Current 93 har väldigt hängivna fans - det påstås finnas en handfull som åker på varje konsert oavsett var någonstans i världen den äger rum. Efter den här - totalt överväldigande - spelningen känns det inte förvånande!