Den svenska björnstammen - ofrivilliga provokatörer

Intervju — Publicerat 08:10 den 10 april 2012 av Iva Horvatovic

Den svenska björnstammen skrev förra årets största hit och lyckades samtidigt förvirra en hel nation. Rockfoto träffar halva bandet för att ta reda ut knarkrykten, vad de egentligen tycker om sin hitlåt och hur en insikt om graffiti påverkat deras spelningar.

Åke Olofsson, Klas Isaksson och Petter Frisendahl, tre sjundedelar av Den svenska björnstammen, är överens om att bandets texter ofta handlar om förvirring. Detsamma kan sägas om bandets recensioner och diskussioner på fanforum. Förra årets hitlåt Vart jag mig i världen vänder som parafraserar bönen Gud som haver barnen kär har tolkats som både blasfemi och religiös propaganda av fans medan musikkritiker beskrivit bandets spelningar som obegripliga och märkliga. Förvirringen avtog inte efter att Norrköpingskollektivet släppte sitt debutalbum, Ett fel närmare rätt, och medföljande film i februari. I vissa recensioner var de olyssningsbara, i andra träffsäkert experimentella och när de tidigare i år mottog två P3 Guld-priser hann inte många minuter av tacktalet direktsändas innan cybervärlden började diskutera om de var "påtända eller bara jävligt mysko".


Åke, Klas och Petter suckar djupt. För dem har allting en mycket mer logisk förklaring.


- Vi blir ganska känslosamma, då kanske man uppfattas som påtänd, säger Petter.


- Vi var så nervösa att benen darrade, vi är inga talare direkt, förklarar Åke.


Ett av P3-priserna fick bandet för den flerfaldigt platinacertifierade Vart jag mig i världen vänder, en låt som de enligt internetrykten inte vill förknippas med.


Petter: Vi har läst det där, att det skulle vara någon kompis till oss som sagt det, och försökt komma på vem den här personen är och vem det är som inte vill förknippas med låten.


Åke: Det är ett totalt påhitt hur som helst. Jag förknippas väldigt gärna med den.


Vad skulle ha hänt om någon av er faktiskt inte gillat den?


Åke: Vi röstar ju om allting, huvudsaken är att alla gillar det vi gör. Alla i bandet har vetorätt på allt.


Vilken är er egen favoritlåt?


Åke: Det är nog Vart jag mig i världen vänder. Ett fel närmare rätt är vidrig att spela på sina ställen. När man är i Åre klockan 01.00 då vill ingen höra en lugn låt, men när den blir bra då tycker jag att den är bäst.


Vad händer om en låt verkligen inte passar stämningen?


Petter: Vi kör på ändå


Åke: Tyvärr alltså.


Petter: Vi är inte så pass bra musiker att vi kan hålla på och ändra.


Åke: Vi är lite på toppen av vår förmåga hela tiden.


Ett rykte som förföljer er över hela youtube är att ni är höga när ni gör era videos, är ni det?


Åke: Nej, det är vi inte. Det kan lätt bli så konstlat och obehagligt med videos, inte minst när man tvingas se på det själv. Vi försöker komma runt det genom att bara filma under en dag när det är bra stämning och sen klippa ihop det. Det blir oftast bäst när det känns spontant. Just nu filmar jag min katt och gör filmmusik till det. Det ska förstärka hans språk. Det blir jävligt sorgligt ibland.