A Place to Bury Strangers: Debaser, Malmö 21/4

Spelning — Publicerat 11:49 den 23 april 2012 av Anton Lindskog

I sin krönika "Ljudvolymens betydelse" skriver Jan Gradvall om när han i början av 90-talet såg My Bloody Valentine avsluta en konsert med att på sedvanligt maner låta "You Made Me Realise" övergå i en 20 minuter lång orgie av tjutande rundgång på öronbedövande volym, ackompanjerat av blinkande stroboskopljus riktat mot publiken. I texten beskriver Gradvall hur han efter konserten kände sig "avslappnad som efter en övning av betydligt mer fysiskt slag".

På Debaser i Malmö utsätter A Place To Bury Strangers sin publik för en liknande, om än något lindrigare, prövning när de låter näst sista låten "I Lived My Life To Stand In The Shadow Of Your Heart" byggas upp mot ett crescendo för att sedan kollapsa i en massiv rundgångsurladdning. Gitarrsträngar slits av, instrument gnids mot högtalare och rundgången ljuder på hög volym över hela lokalen när frontfiguren (och effektpedals-tillverkaren) Oliver Ackermann försöker fästa sin gitarr i scentaket. Och när jag efter konserten beger mig hemåt känner jag, precis som Jan Gradvall, ett märkligt lugn sprida sig genom hela kroppen…

Det är omöjligt att inte nämna My Bloody Valentine när man beskriver A Place to Bury Strangers musik - men det är ändå inte hela sanningen. New York-trion är inte någon karbonkopia på shoegaze-giganterna utan snarare ett band som så att säga "plockar russinen ur den alternativa 80-tals-kakan". Shoegaze-gitarrerna backas upp av högt uppskruvade, Joy Division-liknande basgångar och melodier och stämningar som hämtade från The Cures tidiga skivor. Dragningen åt postpunk och det kvasigothiga stämningsbyggandet är som mest framträdande i låtar som nya "Onwards To The Wall". A Place to Bury Strangers låter dock både elakare och mer muskulösa än banden som de ofta jämförs med och har fört in en punkig aggressivitet i shoegazegenren.

Vi som såg den- ljudmässigt inte helt lyckade - spelningen med My Bloody Valentine på Way Out West för några år sedan vet hur viktig inte bara ljudvolymen utan också ljudmixningen är för den här typen av musik. Och när A Place to Bury Strangers spelar på Debaser är just den biten näst intill fulländad. Det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket ljud som trion kan pressa ur sina instrument. Sången är lågt mixad - givetvis, det är ju shoegaze - men inte för lågt, utan går utmärkt att urskilja under de överstyrda basgångarna och gitarrmanglet. Publikkontakten är genretypiskt nog näst intill obefintlig och ljussättningen mycket effektfull. A Place to Bury Strangers gör en helt utomordentlig spelning. Efteråt känns det trots allt ändå mest som en transportsträcka mot just det där förlösande ögonblicket i ” I Lived My Life To Stand In The Shadow Of Your Heart” - när de tillåter sig att tappa kontrollen och låter tumultet bryta ut.