Brother Ali: Fasching, Stockholm 22/5

Spelning — Publicerat 09:07 den 23 maj 2012 av Linda Kante

Jag har sett Brother Ali sex gånger live. Första gången var på Malmöfestivalen 2008. Då var han en sidekick till Slug i Atmosphere. Senast jag såg honom var när han besökte Stockholm och Nalen tillsammans med Rhymesayersfamiljen; Atmosphere, Evidence, Blueprint och Grieves & Budo. Idag skulle de sistnämnda varit med men på grund av sjukdom fick de dessvärre ställa in.

På dessa sex gånger har Brother Ali gått från att i mina ögon vara någon som öppnade för sina familjemedlemmar till att vara deras förste fanbärare. Men det har enbart varit i mina ögon. För faktum är att han har varit den kanske mest skillade genom alla dessa år. Min åsikt har alltså enbart handlat om min ickeförmåga att förstå honom fullt ut.

När Brother Ali stiger ut på scen på Fasching, sätter micken mot läpparna och börjar rappa, händer något magiskt. Han är publikens predikare och alla följer hans ord, hans röstnivå och hans rörelser. Inledningsspåret är ”Not a Day Goes by” från senaste EP:n A Bite Marked Heart och den följs tätt av ”The Preacher” från albumet Us från 2009. Varken låttiteln eller valet att spela den så tidigt är någon slump. Han är en preacher, och hans predikan handlar så uppenbart om kärleken till musiken och till publiken.

Efter att ha dansat och rört höfterna likt John Travolta i den klassiska swingtävlingen i Pulp Fiction blir det allvar. Brother Ali hyschar hela Fasching för att köra en freestyle. En freestyle som handlar om hur hans liv tett sig sedan han släppte sin första platta. Från början är det klassiska 8 mile-temat. ”Jag visste inte vad jag skulle göra förrän jag förstod att jag kunde skriva och rappa”. Men den utvecklar sig till något så extremt tungt att hela publiken står och kippar efter andan. Ali utelämnar hur hans far tog livet av sig och hur han blev uppringd under en turné i Europa.

”It was the 4th of July, I’ll probably never get over that”

Han kniper med fingrarna kring ögonhålorna och hela publiken ger honom en osynlig tröstklapp på ryggen. Men i nästa sekund exploderar spelningen med hans kanske största och mesta hit, ”Uncle Sam Goddamm”. Och även om många håller den som sin favorit ur Alis repertoar så behandlar den samma tema som hans musik till stor del alltid har handlat om. nämligen kritiken mot USA. Han predikar det han tror på och han visar direkt hur han använder musiken till att få ut positiv energi ur all skit som har hänt. Vi känner med honom, vi imponeras av honom, vi snudd på dyrkar honom.
Jag har sett Brother Ali sex gånger live. Först nu har jag förstått att det inte handlar om att han blir bättre för varje gång. Det handlar snarare om att jag växer som människa för varje gång ser honom.