Grimes + Doldrums: Inkonst, Malmö 24/5

Spelning — Publicerat 11:51 den 25 maj 2012 av Madeleine Bergquist


Indie Indie Superklubb håller fest på Inkonst och jag känner mig som Indie Indie Superfarmor som hamnat lite fel. Att jag ens reflekterar över detta säger kanske mer om min egen påsmygande åldersnojja än om publiken i sig. Det där glömmer jag bort efter ett tag, men efter att ha fnyst lite åt förbandet Doldrums extrema ragdoll-image känner jag mig än en gång som tusen år gammal. Om Salem är kingar på tronen vad gäller utstuderad image ligger Doldrums inte långt efter. Jag, som annars är väldigt tålmodig vad gäller "ironiska" inslag i musik, känner att det här är en sörja som mixats ihop från Pitchforks årsbästalista. De sämre delarna av den då. Topparna finns där, bandet har läst sin Animal Collective-läxa, men oftast blir det tyvärr bara väldigt pinsamt och spretigt.

Jag får nog ungefär när min irländska vän säger att det här är det "sämsta skit han sett sen han flyttade till Sverige" och jag tänker att det ligger något i det och lämnar lokalen för att gå och köpa en öl. Synd, då bandets EP faktiskt är ganska bra.

När sen min girlcrush Grimes äntrar scenen, komplett med ljusrosa pannlugg och kamouflagejacka, är det dock som att jag äntligen låter min inre tonåring ta över för en stund. Inte så konstigt då det här är den spelning jag sett fram emot kanske allra mest i år. Visions tillhör nämligen mina absoluta favoritalbum från 2012:s första hälft.

Det är svårt att inte likna Grimes, eller Claire Boucher som hon heter, med vår egen Lykke Li. Främst vad gäller hennes läspande naiva sångstil. Något som passar extremt bra ihop med de smittande popmelodier hon lyckats få till på senaste plattan. Tyvärr håller inte den vanliga docksången hela vägen live, utan det är som allra bäst när hon istället använder rösten som ett instrument i sig och låter ordlösa ljud loopas ihop med resten av den musikaliska genrelek hon sysslar med bakom syntharna. Melodislingor, samplingar och övriga instrumentala partier hämtas från allt från noise till R'n'B och skapar stundtals ett fantastiskt danskaos i publiken.

Självklart är det dock hitlåtarna "Oblivion" och "Genesis" som får mest respons av publiken och att större delen av Grimes framträdande är beroende av förinspelningar tror jag inte är något som bekymrar de flesta av de fans som tagit sig till Inkonst denna kväll.

Grimes som "live"-artist hamnar någonstans mellan High Places, Pippi Långstrump och nittiotalsbandet Shampoo i min föreställningsvärld. Att jag lämnar lokalen med textraderna "Uh-oh, we're in trouble - Something's come along and it's burst our bubble (yeah, yeah)" på hjärnan är inget negativt betyg. Tvärtom - min första Grimesspelning får klart godkänt.