Lilla Sällskapet: "Vi kommer aldrig spela amerikansk kommersiell hardcore"

Intervju, Festival — Publicerat 10:00 den 13 juli 2012 av Camila Astorga Díaz

Ta en medlem ur Mash Up International och en ur Ansiktet, då får man Lilla Sällskapet. Rockfotos skribent Camila Astorga Díaz träffar Lilla Sällskapet under en hektisk dag på Peace & Love.

Jag träffar Mats Norman och Erik Nordström i farten. De ska spela på Peace & Love-festivalen samma dag och i bakgrunden spelas låtar från deras debutalbum Om vingarna bär från ett av tälten på området. Lilla Sällskapet är ett hopkok av Mats Normans beats och Erik Nordströms oklyschiga texter på svenska om att ha distansförhållanden och om att vara annorlunda. De fick en del uppmärksamhet för videon till "Genova", som föreställde två personer som onanerade på varsitt håll.

Vad är det roligaste med er musik?

Mats: Jag tycker det roligaste är att det är lite blandat. Att blanda roliga synth-grejer, modern dansmusik, dance hall och lite mer obskyra grejer.

Erik: Man kan inte veta vad det blir, säger  men det blir ju alltid roligt när två personer träffas och gör musik ihop. Det är kul att det blivit så lyckat.

Jag är väldigt fascinerad av att ni verkar vara så många i er vänskapskrets som gör musik ihop på så många olika sätt. Det är Mash Up International, det är Lilla Sällskapet, Maskinen, Ansiktet...

Erik: Det är det som är så kul, för när jag och Mats gör musik ihop då är det Lilla Sällskapet, och när jag och Herbert (Munkhammar reds.anm) gör musik, då är det Ansiktet. Man kan inte styra så mycket över det där, utan att det blir som det blir .

Mats: Det är det viktigaste jag vet, att man har ett bra gäng omkring sig, särskilt när man jobbar kreativt. Det är så mycket roligare än om man skulle haft kompisar som skulle sagt ”har du nån Plan B, ska du inte börja plugga och skaffa ett riktigt jobb?”

Hur kommer det sig att ni började spela ihop?

Mats: Jag började hålla på med Maskinen 2009 och hade spelat med mitt andra projekt Mr. Miyagi lite innan det och spelat lite i Europa och så. Men den vintern 09/10 när jag och Erik flyttade till Stockholm så tänkte vi att nu måste vi verkligen göra något tillsammans. Och när vi tog tag i det så blev det riktigt och bra och så wooo! Nu är vi här.