Hidden Orchestra – med andlig körmusik utan andlighet eller kör

Intervju — Publicerat 10:00 den 15 juli 2012 av Maria Asplund

Creddiga Hidden Orchestra är på väg till Malmö och Pildammsparken den 17 juli. Rockfoto fick en intervju med bandets ledare Joe Acheson inför denna första spelning med Hidden Orchestra i Sverige.

De hade kunnat bli ett band som ingen tyckte om, skotska Hidden Orchestra. De är genreöverskridande så till den grad att deras musik skulle ha kunnat falla mellan stolarna helt.

I stället tog såväl indiescenen som jazzkonnässörerna emot detta band med öppna armar. Albumdebuten skedde i september 2010, med Night Walks, som utsågs till månadens album av BBC Radio 1, i den albumflod som för det mesta sköljer över det brittiska öriket.  Och Hidden Orchestra har spelat på såväl Glastonbury och T in the Park, som på en lång rad jazzfestivaler, sedan dess.

Att beskriva deras musik med en genre-tagg blir bara löjligt, som ett slags yttersta bevis för de musikaliska etiketternas bristfällighet när det gäller redogörelser för musik. Hidden Orchestra är ett  folkindiejazzelektronika-band med 'riktiga' instrument, som har tydliga referenser till klassisk musik. There you go.

Hidden Orchestra har fyra medlemmar. Joe själv på keyboards och bas, Poppy Ackroyd på keyboards och fiol, samt Tim Lane och Jamie Graham på trummor. Just det, Hidden Orchestra har två trummisar. Ofta har bandet gäster med sig, såväl i studion som live. Till Malmö kommer de med Phil Cardwell på trumpet, som också förekommer tämligen rikligt på det nya album, som bandet släpper den 1 oktober. Skåne ska få smakprov på vad som komma skall. Cardwells trumpetspel lär tillsammans med Hidden Orchestra påminna mycket om en människoröst. Och man kan förvänta sig att man inte kan föreställa sig exakt hur det kommer att låta om bandets setlist.

-Det kan vara ganska roande att se journalister försöka sätta etiketter på vår musik, säger Joe till Rockfoto. Det är roligt att se att så många [lyssnare] finner något av värde i den. Vi välkomnar alla typer av åhörare med samma tacksamhet. En publikgrupp är inte viktigare än en annan.

Han har skrivit låtar sedan 12-årsåldern, det i studiomiljö. Han träffade de andra medlemmarna i Hidden Orchestra i utbildningssammanhang. För efter många år med samples som ensam låtskrivare började han leta efter ögonblick av musikalisk magi på annat sätt.

-Jag lyssnade mycket på trumsolon från jazzens värld, plockade ut små ögonblick och gjorde loops av dem, till exempel. Jag ägnade mig åt massvis med små element ifrån olika sorters musik. Med tiden blev det lite tråkigt att vara på egen hand, inte minst live, så jag tog in solister på mina spelningar, och de följde mig in i låtskrivarprocessen också genom att vi började improvisera allt mer.

Joe letade på så vis efter magi både i det redan inspelade och i ögonblickets ingivelse med livemusik. Det tog åtta år att hitta allt som kom med på Night Walks.

-Jag har en bakgrund i klassisk musik och med andlig körmusik, fortsätter han. Och man kan kanske säga att Hidden Orchestra spelar andlig körmusik utan andlighet eller kör. Men man kan dansa till musiken också.  Den har en dubbelspeedad puls.

Han skriver trumnoter utan att vara trummis själv.

-Jag skriver inte riktigt trumnoter som en eller ens två människor kan spela, så det är tur att vi har två skickliga trumspelare, som kan omtolka dem till något som är fysiskt genomförbart, och ändå få med mina intentioner.

Precision är ett ord som dyker upp när Hidden Orchestras musik ska beskrivas. Och de som undrar vad bandmedlemmarna har i sina hörlurar på scenen får svaret att det bland annat är en metronom. Men det som de olika medlemmarna hör i sina lurar är olika saker. I lurarna finns också elektronisk information.

Den icke-andliga, körlösa, men spirituella mänskliga andning som återfinns i Hidden Orchestras musik är inte ett resultat av att något prioriteras över något annat enligt Joe Acheson.

-Musiken har sina stämningslandskap, säger han, men jag har aldrig medvetet skrivit musik om något. Jag börjar med ett fragment av något och går på känsla när jag bygger ut en låt ifrån det.  Jag vet inte riktigt var stämningen kommer ifrån, men den är av betydelse, fast inte av större betydelse än något annat i en låt.