Tiamat inledde sin musikaliska resa som ett litet dödsmetallband från Täby. Aggressiviteten fick dock snabbt stå tillbaka för sorgsna melodier och gotiskt stämningsbyggande och skivorna Wildhoney och A Deeper Kind of Slumber, som de släppte i mitten av 90-talet, hör bland goth-metal-genrens viktigaste och egensinnigaste verk. Idag är de genrens flaggskepp jämte bland annat brittiska Paradise Lost och portugisiska Moonspell. Den 2:e november släpps tionde skivan The Scarred People på Napalm Records. Rockfotos Anton Lindskog skickade iväg några frågor till den numera Greklandsbosatte sångaren, låtskrivaren och bandledaren Johan Edlund.Jag ser fram emot att höra er nya skiva The Scarred People. Kan du berätta lite om vad vi har att vänta den här gången?
– Vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Jag är dålig på att beskriva det vi gör och jag har inte lyssnat på skivan sen den var färdigmixad för några månader sen. Resultatet har faktiskt aldrig intresserat mig särskilt mycket. För mig är det vägen dit, det kreativa jobbet och samarbetet med kollegorna som är det roliga. Jag älskar att skriva och spela in musik – men är faktiskt inte så intresserad av att lyssna på det eller analysera det.
Vad betyder egentligen titeln på skivan?
– Det är någon slags abstrakt klick av människor som på något sätt färgar hur jag ser på livet och vad jag relaterar till. Om man dissekerar det, vilket jag i och för sig ogillar att göra, så handlar det om värderingar. På så sätt är det en smidig lösning för ett mörkerband att smyga in lite politik.
Er förra skiva Amanethes spelades ju in i din hemstudio. Varför har ni valt att använda en professionell studio den här gången?
– Jag har spelat in en hel del i min studio den här gången också men ibland känns det skönt att bara koncentrera sig på sång eller gitarrpålägg. Det är också bra att få input från andra. Nästan allt jag gör annars gör jag själv eller med min kära flickvän som förvisso är den jag litar mest på i världen.
På tal om Amanethes så var den ju bitvis en återgång till det hårdare soundet ni hade omkring Clouds. Vad var det som fick dig att återuppta growlingen igen efter alla dessa år?
– Jag har inte ens tänkt på det. Man får en idé, skriver lite, spelar in och sedan blir det vad det blir. Jag lever ju lite efter devisen att exakt allt på planeten är likvärdigt i det stora hela. Mitt konstintresse har rört om en jävla massa i huvudet på mig – men jag tycker verkligen att en rostig plåtdörr har exakt samma värde och är lika vacker som Mona Lisa.
Du gör ju Tiamats skivomslag och designar även omslag till andra artister. Det finns några Youtube-videor som visar hur du gjorde The Scarred People-omslaget med väldigt manuella medel. Är det ett vanligt sätt för dig att jobba på?
– Jag gör vad som faller mig in. Jag jobbar inte på order, livet är för kort för det. För mig går livet ut på att vakna varje morgon och låta morgonen komma med förslag på vad man ska göra under dagen. Jag hatar väckarklockor, ramar för vad man kan göra, idiotiska nedvärderingar av sin egen kreativitet genom att begränsa sig till olika grupperingar. Jag jobbar som dagen vill.
