Stjärnskott: Cajsa Siik

Rockfoto fortsätter sin jakt på nya intressanta artister som kommer förgylla vår musiktillvaro den närmsta tiden. Den här gången fastnar vi för Cajsa Siik som börjat ta de små stapplande stegen mot en debutskiva. Första låten ”Was I Supposed to” har spelats på P3 flertalet veckor och den har även börjat sprida sig till England och USA. När nu andra låten, ”Dali”, äntligen sett dagens ljus var det hög tid att stämma av läget och lära känna Cajsa lite bättre. Rockfotos Wai Kei Fung tog en pratstund med henne.

Berätta lite för oss vem Cajsa Siik är…

– Jag är en låtskrivare och artist, ursprungligen från Umeå, men bor numera i Stockholm. Jobbar just nu med min skiva Plastic House som jag släpper på eget bolag den 5:e december. Jag reser mycket. Spelar och skriver musik på nätterna. Har alltid känt mig äldre än jag är och har en bok där jag skriver ner mina drömmar. Men den får ingen läsa.

Hur ser din musikaliska bakgrund ut? Hur länge har du sjungit och skrivit låtar?

– Alla väljer vi vårt eget sätt att hantera oss själva och det runt omkring oss. Jag valde tidigt musiken som mitt sätt. När jag var liten spelade jag cello men det var långt senare som jag upptäckte gitarren och började skriva låtar. Det var som att saker föll på plats och jag kunde kombinera mina texter med melodi och ackord. Det blev min kanal, en plats där jag fick vara precis så dramatisk och melankolisk jag ville. På mitt eget sätt. Jag spelar de instrumenten jag behöver spela för att få fram de idéer jag har.

Vad handlar din hit “Was I Supposed To?” om?

– Det kan vara farligt att skriva vad en låt handlar om. Det blir lätt så banalt och enkelspårigt. Jag vill egentligen att de som lyssnar ska få avgöra det. Men jag kan försöka berätta vad den betyder för mig personligen just nu. ”Was I Supposed To” är för mig ett mörkt kärleksdrama. Den står för insikt och stolthet men även om rädslan för att släppa taget. Som de första taffliga försöken att slå sig fri och ge sig ut för att leta efter något annat. Något som känns.

Du åkte utomlands för att hitta inspiration till att skriva nya låtar. Vad gjorde att du valde att åka bort och just till Sevilla?

– Jag irrade omkring i Stockholm och kände att jag hade något jag väntade på att få slutföra. Att jag behövde kastas in i en ny värld olik min egen för att få perspektiv. Rastlösheten drev mig. Så jag åkte till Sevilla i Andalusien och hyrde ett rum ovanpå en liten flamencobar. Jag antar att jag irrade omkring där på samma sätt men något klarnade, jag fick mycket tid för mig själv och just då var det precis det som krävdes för att jag skulle få ur mig de låtarna jag visste att jag skulle skriva.

– Varför det blev just Sevilla beror på att jag har varit där förut och alltid velat åka tillbaka. Jag skulle kanske lika gärna kunnat hyra ett hus i Västerbottens inland men jag drogs till att Sevilla var relativt okänd mark där jag inte hade någon mer än mig själv att förhålla mig till. Jag hade bara min gitarr och en bok av Patti Smith med mig. De flesta av låtarna på skivan är skrivna under denna period som representerar en märklig tid. Ett tidsdokument som fortfarande är väldigt aktuellt för mig.