De säger sig ha tillämpat sina politiska ideal på ett ”mer praktiskt och mindre teoretiskt plan” på Shaking The Habitual. Många hade väl räknat med att det skulle låta rätt eget – men ingen var nog beredd på den här monstruösa mastodonten. Mörkret från Silent Shout har intensifierats och vissa saker känns igen därifrån. Till exempel hade inledande ”A Tooth For An Eye” mycket väl kunnat platsa in på den hyllade föregångaren, likt ”Without You My Life Would Be Boring” – utan barnorkestern(?) och de värsta missljuden. Men stundtals känns det fullständigt surrealistisk: I ”Fracking Fluid Injection” låter det som om de slängt ner både Maher Shalal Hash Baz och zoviet*france i en cementblandare.
En av mina första associationer är Swans mycket lyckade experiment på fjorårets The Seer. Inte minst då The Knife, likt Swans Michael Gira, i sin strävan att bryta mot konventionerna, har förlitat sig på det uråldriga dubbelalbum-formatet. Kanske verkar tanken på ett 20 minuter långt drones/dark ambient-stycke signerat syskonen Dreijer helt olidlig. När ”Old Dreams Waiting To Be Realized” väl dyker upp i mitten av skivan blir det dock en välbehövd andningspaus efter en första halvlek med den mest intensiva och fascinerande musik som The Knife har gjort. För första gången är The Knifes musik precis lika okonventionell och konfronterande som deras estetik.