Om rollerna hade varit ombytta, och inte så könsstereotypa i 90-talsfilmklassikern Reality Bites, så hade Winona Ryders karaktär Lelaina och inte Ethan Hawkes Troy haft ett band, och hon hade låtit som Katie Crutchfield i Waxahatchee.
Dovt och känsligt, med smygande manglande gitarrer som ackompanjerar de sköra relationsberättelserna, hade hon krossat många hjärtan från scen, och jag gissar att det är precis vad Crutchfield gör via sin persona Waxahatchee också.
Skivbolag: Wichita/PIAS Nordic Releasedatum: 1/7 Bästa spår: Coast to Coast på Cerulean Salt, Catfish på American Weekend
Jag kommer inte förbi 90-talsassociationerna med lite Lemonheadsmelodier här, lite The Breedersvibbar där. Mycket gitarr och en lågmält karakteristisk röst gör Waxahatchees andra album Cerulean Salt, med en låtlängd på mellan 1.41 till 3.36, till ett kort och intensivt lo-fi-minimalistiskt praktverk.
Cerulean Salt släpps nu ihop med ett extraalbum, American Weekend, som också är debutalbumet. Debutens mer avskalade akustiska sound kryper närmare inpå, och jag saknar det till viss del på uppföljaren, som å andra sidan bidrar med ett gitarrskrammel som alltid fått mitt hjärta att vibrera extra.
8/10
