Chris Simmons har gett ut ett julalbum. På något sätt blir man alltid lite förvånad när en musicians’ musician gör något sånt. Detta är julplattan som tar med sig sina lyssnare till en öde diner längs en eller annan gudsförgäten landsväg, med en blinkande, blek julprydnad i neon i en kladdig fönsterruta. Det är julskivan som man ska lyssna på medan man är på väg hem till de sina för att fira jul — i en pickup truck. Albumet är inte ironiskt. Chris Simmons är ifrån Alabama – på riktigt. Han menar det här över sin bluesiga gitarr. Leon Russells forne sideman gör ett uns av ett avstamp ifrån julsångssjungandet i ”All Over The World” ut och in i ett allmänfruset landskap, fortfarande dock i en viss sleigh bell, mellan ”Silent Night” och ”Jingle Bells”. För detta är julplattan också för dem som inte kan vara utan en bluesig tonbild i ”Oh Holy Night” och ”Auld Lang Syne”. Denna botten ger också The Blues Days of Christmas ett visst mått av vemod och eftertänksamhet.
Detta är INTE julalbumet för dem som vill att det ska skråla om storhelgen. En enslig stämning av ensamhet infinner sig lätt under en genomlyssning, där i det blinkande bleka pastell-ljuset från juldekalen i fönstret.