På onsdag släpps Kents elfte album Tigerdrottningen. Några smakprov från plattan finns redan på Spotify. Anders Nilsson ger er här en genomgång av Kents tio första skivor.
Kent (1995) 8/10
Efter att ha harvat runt ett tag som Jones & giftet och Havsänglar, bytte Eskilstunas ännu-inte-riktigt-finest namn till Kent och drog till Stockholm för att finna lyckan. Per ”Pöpen” Lindholm på dåvarande BMG fick genom en kollega höra den demo bandet spelat in någon månad tidigare och blev eld och lågor.
Nästan ett år senare släpptes debutplattan, producerad av The Wannadies-producenten Nille Perned. Inspelningarna ägde rum i Silence Studio i värmländska Koppom, där dåtidens storheter Atomic Swing, bob hund och Popsicle spelat in, och Dream Machine i Stockholm som huserat bland andra Eddie Meduza och Trance Dance.
Nille fick hjälp med mixningen av Zmago Smon som han jobbat tillsammans med på Whipped Creams Horsemountain. Smon dök senare upp som producent på Isola under namnet Zed.
Det här är enda plattan med Martin Roos på gitarr. Roos lämnade bandet för att satsa på en karriär bakom kulisserna i musikbranschen och är sedan många år Kents manager.
Kent är fylld av högklassiga popdängor med ett genomgående vemod. Bland spåren märks öppningen ”Blåjeans”, stökiga ”Ingenting någonsin”, snudd på hårdrockiga ”Stenbrott” och genombrottssingeln ”Frank”.
Verkligen (1996) 8/10
”Den svåra andraplattan” Verkligen spelade Kent in i Music A Matic i Göteborg och Orinoco Studios i London, där bland andra The Chemical Brothers, Tindersticks och The Sugarcubes tidigare jobbat. Även denna gång var det Nille Perned som rattade ljudet.
Redan här kom första tecknet på en internationell lansering, i form av japanversionens bonusspår ”We Need to Eat”. Låten dök upp med svensk text först tre och ett halvt år senare, som gratis nedladdning på bandets hemsida. Den hette då ”Utan titel” men bytte namn till ”Noll” när den släpptes på samlingen B-sidor 95-00.
Ljudmässigt är Verkligen en försiktig utveckling av debuten. Låtmaterialet är starkare men samtidigt inte lika direkt. Första singeln ”Kräm (så nära får ingen gå)” blev omedelbart en monsterhit och följdes av inte lika framgångsrika ”Halka”, som av någon anledning länge hatades av bandmedlemmarna själva, och dramatiska ”Gravitation” som sedan dess spelats på allt från bröllop till vattengympor utan att någon tycks ha reflekterat över vad den faktiskt handlar om.
Verkligen har många urstarka låtar. Allra bäst blir det i de två avslutande spåren, hjärtskärande ”Thinner” och monumentala ”Vi kan väl vänta tills i morgon”.
Isola (1997) 9/10
På sitt tredje album, gick Kent från att vara ett alldeles utmärkt svenskt band till att vara fem herrar som på allvar tog upp kampen kreativitetsmässigt med giganter som Radiohead. Isola spelades in i Galaxy i belgiska Mol, där bland andra Joni Mitchell och Die Krupps spelat in, lilla Ljudhavet mellan Kärrtorp och Globen i södra Stockholm samt i Europa Studio 2 i Bromma. Här tog Zed steget från att hjälpa Nille Perned med mixningen till att själv producera plattan. Resultatet blev i det närmaste perfekt och Kents sound hade förfinats ytterligare.
Överlag skruvades tempot ner jämfört med bandets två tidigare album och melankolin fick än större plats. Förstasingeln ”Om du var här” är den låt som påminner mest om det gamla Kent och blev genast en smärre brottarhit.
Plattan släpptes även med engelska texter, skrivna av Jocke Berg med hjälp av Chris Gordon från Baby Chaos, som Zed varit tekniker åt. Bandet gjorde en rad spelningar utomlands och fick en hel del uppmärksamhet även utanför Sverige, Norge, Finland och Danmark.
Bland de absoluta höjdpunkterna på Isola finns pianobaserade ”OWC”, ödesmättade ”Innan allting tar slut”, ultraskira ”Glider” och rakt igenom magiska ”747”.
Hagnesta Hill (1999) 8/10
När det var dags för album nummer fyra, åkte Kent till Puk-studion i Randers mellan Århus och Ålborg i Danmark, där Depeche Mode spelat in Music for the Masses och Violator. Kompletterande studiotid lades till tre olika studios i Stockholm. Även denna gång var det Zed som satt bakom spakarna och producerade.
Albumtiteln är hämtad från stadsdelen Hagnestahill i utkanten av hemstaden Eskilstuna, där bandet en gång i tiden hade replokal.
Soundet lades återigen om och första smakprovet från skivan var ovanligt dansanta singeln ”Musik non stop”, som är ett rejält avsteg från dramatiken på Isola. Tempot ökades och ljudet gavs ett större djup och mer tyngd. Låtmaterialet är också klarare och renare än tidigare. Aningens mer lättillgängligt, om man så vill.
Precis som föregångaren, släpptes Hagnesta Hill även på engelska. Framgångarna var dock begränsade; de flesta som köpte den engelska versionen var de redan frälsta och man beslutade efter detta att inte längre satsa på en internationell karriär.
Bland guldkornen hittar vi ”Kevlarsjäl” med Bill Öhrströms perfekta munspel, tårdrypande ”Stoppa mig juni (Lilla ego)”, Isola-doftande ”Beskyddaren” och alldeles för underskattade ”Insekter”.
Vapen & ammunition (2002) 6/10
Danmark blev även huvudinspelningsplats för Vapen & ammunition. Denna gång stod Medley i Köpenhamn värd, där megakter som Roxette och Backstreet Boys hållit till. Produktionen sköttes av bandet själva tillsammans med Zed och Martin von Schmalensee. Den senare var även tekniker på Isola och Hagnesta Hill.
Omslagets vita tiger var på den tiden mer eller mindre synonym med Parken Zoo i Eskilstuna, som på senare år tyvärr hamnat i en del blåsväder.
Låtarna på Vapen & ammunition är generellt radiovänligare och mer kommersiellt gångbara än tidigare. Det finns en hel del svaga spår; ”Pärlor”, ”Kärleken väntar”, ”Socker”, ”FF” och ”Elite” håller inte riktigt den klass man haft lyxen att vänja sig vid som Kent-lyssnare.
Första singeln ”Dom andra” premiärspelades playback på Grammisgalan och tillhör plattans bästa stunder. Andra riktigt bra låtar är inledande ”Sundance Kid”, vackra ”Duett” med Titiyo som nog borde ha släppts som singel och i dubbel bemärkelse finfina ”Hur jag fick dig att älska mig”.
Närmast legendariske Jojje Wadenius gästar med gitarr på avslutande akustiska ”Sverige”, en låt som känns extra aktuell nu för tiden.
