Avesta har fostrat förhållandevis många framstående människor de senaste hundra åren; speedwaykungen Tony Rickardsson, hockeygiganten Nicklas Lidström och Ola Salo för att nämna tre. Förutom The Ark-sångaren har staden bidragit till musikhistorien med dragspelslegendaren Calle Jularbo – och dödsmetallveteranerna Centinex.
Bandet bildades 1990 och blev snabbt en del av det svenska death metal-undret. Efter 16 år och åtta plattor tackade Centinex för sig och lades i malpåse till i januari i år, när basisten Martin Schulman ryckte tag i forme trummisen Kennet Englund samt nykomlingarna gitarristen Sverker Widgren (Diabolical) och sångaren Alexander Högbom (October Tide) för att återbilda bandet.
Resultatet av vårens inspelningar heter Redeeming Filth och är bländande. Det mest uppenbara är Högboms utmärkta dödssång och Widgrens riktigt knapriga riff, men vid en närmare studie märker man snart att även Englunds trummor är tajtare än någonsin och att Schulman lägger en osedvanligt trygg grund med sin bas. Kort sagt: de tio låtarna är framförda på bästa möjliga sätt.
Vad gäller låtarna är nivån höjd även där. Centinex har aldrig haft starkare material och produktionen håller yppersta klass. Det spelar ingen roll om det är full gas som i ”When Bodies Are Deformed” eller domedagsdödsigt som i ”Unrestrained” – med undantag för onödigt struttiga och småmediokra ”Death Glance” är detta smutsig, svensk death metal när den är som bäst.
Släpps: 21/11
Skivbolag: Agonia
Bästa spår: ”Unrestrained”
Om det är den åttaåriga pausen eller de två nytillskotten som pumpat in dessa enorma mängder ruttna men ändå vitala blod i bandets ådror är svårt att säga, men Redeeming Filth är inte bara bland det allra bästa dödsmetallen har att erbjuda i år, utan också bland det bästa i genren som kommit från Sverige det senaste årtiondet.
9/10
