The Dahmers – Demons

Varifrån är The Dahmers? Först läser jag i en intervju att bandet är från Kristianstad. Sedan får jag höra att dom håller till i såväl Ystad som Sölvesborg innan en pålitlig kompis till slut förklarar att det är Bromölla som gäller. Okej. Bromölla platsar antagligen in som en av dom minst rockiga platserna i Sverige. Den lilla sömniga skånska bruksorten är inte direkt förknippad med ett starkt kulturliv. Sverigedemokraterna fick nästan en fjärdedel av rösterna i kommunvalet och det främsta musikaliska arvet från området torde vara schlagerprimadonnan Sanna Nielsen. Men i och med The Dahmers debutskiva Demons förutspår jag att detta sydöstra hörn av Skåne framöver kommer vara mer synonymt med angst, död och svart magi än ålagille och Mårten Gås.

Första gången jag kom i kontakt med The Dahmers var när jag såg den morbida musikvideon till ”Stalker”. I den inte särskilt barntillåtna filmen åker två vänner ut till en stuga för att dricka öl men någonting går snett och allting slutar i ett ockult blodbad. Det är en passande video. The Dahmers melodiska garagekraut vilar tungt på ett fundament av kaos och anarki. Låtarna på skivan har titlar som ”I´m Going Insane”, ”With A Knife” och ”Dripping Blood” och sångaren tycks hela tiden befinna sig på gränsen mellan uppgivenhet och aggressiv psykos.

Släpps: 12/7
Skivbolag: Farsot
Bästa spår: ”Stalker"

Förutom just sångspråket har The Dahmers mycket gemensamt med andra svenska nyrockband som Gamla Pengar, The Boatsmen och Trubbel, men här finns också en tydlig förkärlek för melodier och jag tycker mig höra influenser från såväl kommersiell amerikansk punkrock (The Offspring, NOFX) som från gamla psykjuntor som Led Zeppelin eller Cream. Dessutom, och det här är viktigt, skymtar ibland en mer rootsig sida igenom. I ”Stalker” manifesteras den av ett bälgande, stämningshöjande dragspel och i ”Way back home” blir The Dahmers plötsligt ett gospelband när en mycket snygg och mycket blå orgelslinga tillåts sväva fritt en stund.

Och det är där The Dahmers ska lägga krutet inför nästa skiva. Om dom utvecklar sin ljudbild, om dom låter folktoner och flummighet ta större plats, tror jag att The Dahmers kan ha något riktigt stort på gång. En skiva som Demons har vi, på gott och ont, redan hört.

6/10