Kommer ni ihåg Twiggy Frostbite? För sex år sedan detonerade trions introverta folkpop som en liten indiebomb bland musikälskare runt om i Europa. Debuten Through Fires hyllades av eniga kritikerkårer och fick radiotid i alla möjliga länder. Och sen hände… ingenting. Månader gick, årstider passerade, men Twiggy Frostbite gjorde inget större väsen av sig.
Men så kom hösten 2014. Och precis när vi tänkte placera Twiggy Frostbite i samma vemodiga kategori musiker som Jakob Hellman (de som bröt ihop och aldrig kom igen) fick vi plötsligt ett livstecken i form av singeln ”Ahai” – en bitterljuv sommarvisa komplett med xylofon och stämsång. När resten av comebackskivan nu ser dagens ljus möts vi av samma experimentella och lite kärva ljudlandskap som på debuten. Att kategorisera ett band som ”folk” kan idag betyda precis vad som helst, men Twiggy Frostbite gör folkpop i begreppets ursprungliga mening – och musiken får mig ofta att tänka på ett minimalistiskt och anarkistiskt First Aid Kit. ”In darkness lights are out” skulle systrarna Söderberg kunna planka rakt av, men i deras version hade den nog varit mer polerad och mindre… skör.
Och det är just det oslipade, lite vinda och skeva, som får mig att gilla det här. Musiken kommer helt uppenbart från hjärtat istället för plånboken; när andra artister åker västerut har Twiggy Frostbite istället varit på Nordpolen och vänt. Hela skivan andas köld och ensamhet, och i nästan varje låt kan någon slags underliggande desperation skönjas. Lyssna på vackra ”Seashore” så förstår ni vad jag menar.
Släpps: 28/1
Bolag: Despotz Records
Bästa spår: "Messy Star"
TWF är alltså genuin och känslosam nästan jämt, men ändå saknar jag någonting. Den där högsta växeln. Sångerna är välskrivna och griper tag men vinner mig inte fullt ut. Skivan skakar inte om min värld – jag saknar en hit, jag saknar en ”Morning”. Det här är verkligen ingen dålig skiva och kanske hade jag förväntat mig för mycket, men i en tillbaka-till-naturen-musikbransch där det går tretton inåtvända popband med exotiska instrument på ett dussin har jag ibland svårt att skilja ut Twiggy Frostbite ur det övriga bruset.
6/10
