Knarrholmen

Stockholms smått legendariska nittiotalsrockare i Mazarine Street återförenas (igen) för en spelning på Knarrholmen i maj. Dessutom har festivalen bokat Vanligt folk som vi hyllade häromdagen. Sedan tidigare trängs bland annat Jens Lekman, Kate Boy, Nordpolen och Young Galaxy på festivalaffischen. Läge för stuglife + festival i år? http://www.youtube.com/watch?v=UIr08B5PMSY Läs mer →

Den andra dagen på Knarrholmen blickade jag ut genom stugfönstret och fick se Sibille Attar stå och stretcha. Det är inte rättvist, men jag har alltid haft svårt för Sibille. Hennes sånginsatser på [ingenting]’s album Tomhet, idel tomhet irriterade mig. Sibilles röst är väldigt typiskt indietjejig – lite skev, men ändå ljuv. Därför såg jag bara en liten stund av hennes spelning innan jag istället gick och åt. Det funkade inte mellan mig och Sibille, men det ska sägas att felet var mitt. Hon g... Läs mer →

– Vi skulle intervjuat Icona Pop för en halvtimme sedan, men de har inte dykt upp. – Nähä? – Och de svarar inte i telefon. När jag steg iland på ön möttes jag av två bekanta som var mycket bittra på Icona Pop, och målade upp bilder av hur de satt i sin stuga, drack cocktails och var diviga. Jag blev besviken. När man gillar ett band vill man ju att de ska vara trevliga. Men det här var inte det sista som hördes i frågan. Den första spelningen jag hann se var ingen spelning, utan e... Läs mer →

Knarrholmen har förutsättningar att bli det nya Way Out West i termer av resmål för hipsters. Bara åldersgränsen på 20 år borgar för detta, och det natursköna i Göteborgs södra skärgård ska vi inte ens tala om. Alla dessa Instagrammotiv! Själv passerade jag tidigare nämnda åldersgräns för blott två år sedan, men med handen på hjärtat – det ska bli skönt. Jag ser fram emot en festival där jag inte kommer att bli frågad om jag ”har en cigg att bjuda på” tjugo gånger om dagen. Däremot är det giv... Läs mer →

En festival ute i skärgården. Ett band som spelar Göteborgsbaserad krautrock – en perfekt matchning. Knarrholmen och Ikons fångar känslan av rymd. En stad ramar in en festival, medan ett öppet hav ger ett friare intryck. Framför den stora scenen – som inte är är särskilt stor – breder en äng ut sig, omringad av klipphällar, buskar och mindre träd. Publiken är lagom gles, ingen behöver trängas. Scenutrymmet är inte lika tilltaget, men detta tycks inte påverka ”storband” som Ikons eller Ume... Läs mer →